Satt och tänkte i bilen när jag körde hemåt från Arcus i kväll. Bilen är ett perfekt ställe att låta tankarna vandra iväg på, i alla fall för mig.

Funderade över nyårslöften som vi avger varje år, jag har iofs. slutat för flera år sedan.

-Men visst är det väl så att vi lovar en massa saker, mest för att man "ska" göra det. Ens omgivning förväntar sig att man lovar saker inför det nya året.

Varför ska man göra sånt på nyårsafton? Varför inte avlägga "veckolöften" istället för nyårslöften, det är ju faktiskt överkomligt att lova en sak och hålla det en vecka, men ett år! Hallå! Man (jag) hinner ju ändra mig tretton gånger om på den tiden!

För ganska många år sedan avlade jag ett löfte till mig själv, jag kämpar fortfarande med att hålla det. Det handlade om att bara ställa upp på sådant jag verkligen vill, och känner att jag orkar med. Vissa saker här i livet har en förmåga att dra med en med stormfart, utan att jag hinner känna efter ordentligt om jag ska säga ja eller nej.

Förra sommaren var en sådan period, då jag kände att jag måste säga "nej" till ganska mycket som jag egentligen hade velat göra, men kände att jag riskerade att knacka på den där "väggen" igen om jag hade sagt "ja".

Detta ledde till att jag inte alls har engagerat mig i beredskapskretsens väl och ve på länge. Men nu känner jag att jag är "on stage" igen. Har pratat med en av våra gruppledare, och ska hoppa in i leken igen. Känns kul att ha tagit det beslutet.

krama om dig själv, och glöm inte bort att DU är bra!