www.karinsanglar.blogspot.com

Man brukar ju säga att det alltid är tre dödsfall "på raken". I alla fall så säger vi så här uppe i norr, jag vet inte hur det är neråt landet.

Ofta så stämmer det -tyvärr.

Det är inte så längesedan jag var på begravning sist, ni som följer min blogg kanske minns det.

Nu har en av våra grannar avlidit, han var sjuklig och till åren kommen, och visst var det väntat att han skulle gå bort. Han hade önskemål om detta själv också eftersom han hade så ont på slutet.

Men ändå, fast vi egentligen bara väntade på dödsbudet, så känns det hårt.

Det var en god vän, extrafarfar, mentor, som lämnade oss. Han delade med sig av sin livsvisdom och sina kunskaper till oss "snorungar" som blev hans grannar. Han ställde alltid upp med den hjälp han kunde bidra med. Berättade hur vi skulle göra när det var dags att bygga, fälla träd, svetsa eller vad det än gällde.

Och de sista åren, då han inte kunde hjälpa till handgripligt så svor han långa eder och ramsor när vi inte fattade hur han menade. *skrattar och minns*

Det här är Harry, när vi stuvad in "gubbarna" i bilen och åkte till Storforsen för två år sedan. Där hade de inte varit sedan de gick i skolan någon gång på 30-talet.

Harry Asplund

född 1935

död 2010

Nu har du kommit till en plats där du ingen smärta känner, där du får ströva omkring i skogen, med bössan på axeln, och kanske rent utav få skjuta den där 20-taggaren -vad vet jag.

Ha det bra tills vi ses igen.