http://handarbetascrap.wordpress.com/

Skriva ett litet inlägg, så ni vet att jag lever än.

Det har varit mycket nu på sistone. Harrys död tog hårt, just nu är vi mitt uppe i att hjälpa hans bror med att ordna upp allt efter honom. Och däremellan hinna bearbeta det hela själva också.

I tisdags så var vi tvugna att ta beslutet att avliva våran gammelhund Basse. Han blev 12 år gammal. En aktningsvärd ålder för en Old English Sheepdog. Vi har varit inställda på att det snart är dags, graven grävdes i höstas redan, utifall att det skulle bli dags under vintern.
Men visst känns det när man måste sätta bort ett djur som funnits med i familjen under lång tid.

Han fick somna in på sin filt på vardagsrumsgolvet här hemma. Jag tror att han tyckte det var helt okej att bli kliad bakom öronen tills han somnade.

Tänk att det finns så underbara veterinärer som på Veterinärkliniken i Luleå. Stor guldstjärna till dem alla!

Detta har gjort att min kropp skiker till mig att jag ska ta det lugnt nu. Den värker ut i minsta fingerled, synen har börjat bli suddig på ena ögat -för mig ett tydligt tecken på att jag är stressad.

Och så kom det en dunderförkylning på det hela, bara som den där berömda pricken över i:et ni vet.

I veckan pratade jag med min chef om att gå ner på 75% på jobbet, så om inte förr, så efter semestrarna ska jag göra det. Just nu känns det då som om det är dags redan nu. Ska nog ta ett snack till veckan med henne.

Vi har bara ett liv, och det ska vi vårda, och lyssna till kroppen när den signalerar att vi måste dra ner på tempot.

Nu är jag så lyckligt lottad att vi ekonomiskt kan göra detta, men tänk alla som är ensamstående, som faktiskt inte KAN göra det. För inte hade jag kunnat gå ner i arbetstid om jag inte hade haft en gubbe med heltidsjobb.

Nåja, det finns så många "Om" och "ifall" här i världen, Det är väl så att på något vis så får man lösa situationen när den uppstår. Men visst är det ett underligt samhälle vi lever i?

• Man måste jobba heltid för att kunna ha ett hem -som man inte hinner vara i så mycket.
• Man måste jobba för att ha barnen på dagis, där någon annan ska sköta om dem, medans man själv knogar ihop pengarna till hemmet man inte hinner vara i.

Ibland tänker jag att det måste ha varit bättre förr, då kvinnorna fick vara hemma med barnen, och mjölka kossorna och mata grisarna. Gräva i potatislandet och leva i ett med naturen.

Men i nästa andetag, så kopplar jag in hjärnar lite mer, och realisten i mig säger att: hallå!!!! förr så sler alla hårt, dog unga av näringsbrist, hunger, fattigdom. Kvinnor dog i barnsäng, och slet ut sig för att försöka få maten att räcka till alla.

Om en kvinna hade en elak man, så var det bara att "gilla läget" för kvinnan hade inte någon talan.

Men en liten mix av det gamla och det nya skulle vi väl kunna ha? Plocka ut gobitarna ur det hela.

Kramar på er alla, och nu vet ni varför det är lite glest mellan blogginläggen från skogen just nu.