Nu kom jag ju igång med skrivandet!

Jag som inte tänkte jobba på några festivaler alls i sommar, har helt plötsligt anmält mig till två!

Kirunafestivalen som går av stapeln sista helgen i juni, och så Lulekalaset som går sista helgen i juli.

Kiruna är ju speciell för mig som kommer därifrån. Alltid kul att träffa på människor man inte sett på länge. En relativt lugn festival, med trevliga människor och bra festivalorganisation. Bra bemötande för oss som kommer upp och jobbar också.

Lulekalaset tänkte jag som sagt inte jobba på, men då vår välorganiserade uppdragsledare "K" satt upp sig som den som ska "styra upp" gruppen, så kändes det lugnt att vara med även i år.

Vi får väl se om det blir "sista sommaren"   i år. Fast det har jag tänkt förr också...

Mer kramar!

Hemlis nummer 5, ett "stickbyte" jag varit med i. Häromdagen kom det sista paketet -snyft! Vill ha mer!

Det har varit som julafton varje månad när det trillat ner ett paket i brevlådan. Nu sist så fick jag två underbara garner, en stickbok, cool aid färger som jag längtar efter att få prova färga med. Och sist men absolut inte minst! En chokladkaka! Kvällen var räddad!

Tack min hemlige kompis! -Jag kommer att sakna dig!

Och så grisen i säcken, också ett byte, av restgarner.  Tänk vad kul det är med andras skräp! För visst är det så  att det andra inte vill ha kvar, är sådant vi själva många gånger skulle ge vad som helst för att få.

Garnpaketet jag fick var jättefint. Ska bara klura ut vad jag ska göra med det. Blir förmodligen sockar eller vantar till tjejerna.

Nu är det jättelängesedan jag skrivit något här, skäms nästan. -Nåja, bara nästan...

Det har varit fullt upp i flera veckor, och jag vet inte riktigt när jag ska hinna landa.

Vad har jag då gjort? Hmmm??... måste fundera lite själv också.

I går jobbade jag kväll, körde ut varor för e-handeln. Första gången jag var med på det, och det var kul. Tills jag fick migrän, vi körde, pausade och spydde. Efter jobbet på väg hem så stannade jag före infarten på E-4an för att spy, klarade hela E-4an innan det var dags igen... Väl hemma så funderade jag på att bara självdö.

Men nu är jag på benen igen.

Förra helgen var jag upp till Kiruna för att hälsa på alla barnbarnen. Fick träffa minstingen för första gången. Hon var sååå söt. Ska lägga ut en bild på henne sedan. Hann förbi mamma i Lannavaara på hemvägen också, det var ju morsdag trots allt.

Utbildningen jag höll i, som jag nämnde tidigare, gick bra. Eller så ljög alla deltagare i sina omdömen...

Men det kändes rätt så bra. Visst finns det ju alltid grejer man behöver finslipa, och dem jobbar jag med. -ständigt.

Kycklingarna som en gång var 15, är nu 10...

Vi har en katt! Eller nej förresten vi har ju tre, men en Morris som tydligen tycker att färskt kycklingkött är mums!

En av kycklingarna drunknade i vattenskålen, -tragiskt men sant.

ALLA mina bruna kycklingar har blivit uppätna! Tröst i bedrövelsen är väl att alla tre vithättorna är kvar, och alla fem brahmakycklingar är också kvar.

Hmmm... tror det var en hyfsad sammanfattning på den senaste tiden, visserligen inte en förklaring på varför jag har haft så fullt upp, men ändå  en liten inblick i livet just nu.

Kram på er alla!