Ja, jag är ju alltså inte sjukskriven pga PMS...

I förrgår kväll så kom sambon hem, trött efter att ha jobbat 12 timmar. Han ville se på Indiana Jones, och jag ville se på "ensam mamma söker". Till saken hör att vi har en inspelningsbar box, där vi hade knappat in BÅDA programmen.

Så jag surade ihop lite smått, men som den martyr jag var, så fick han väl titta på Indiana Jones då!

Så där satt vi, jag spann lite garn, och han låg på soffan och tittade på tv. Och vad gör han? Jo, han säger att han ska gå o lägga sig!!! INNAN filmen var slut!

Där gick några av mina proppar kan jag ju säga.  Han fick minsann höra vad jag tyckte om att han fick välja program, när jag ville se på ett annat, och så bara går han och lägger sig!

Misstänker att han kände sig ungefär så här:

När han väl gått och lagt sig, så var jag ju tvungen att titta klart på Indiana Jones -bara för att...

Sedan så tittade jag på "ensam mamma" och fällde en liten tår för att det var så synd om mig  

Varför det var synd om mig?  Ja inte vet jag! Förmodligen för att jag var PMS:ig...

Och hela gårdagen var det synd om mig också, det kände jag i hela kroppen -så det så!

Men i dag är jag glad, och det är inte så synd om mig längre ;-)

Jag vaknade visserligen med en huvudvärk som hade kunnat däcka en oxe. Men med ett par eeze och lite mer vila, så fungerar jag igen.

Sedan så pratade jag med min doktor, som sjukskrev mig på halvtid en månad till. Vi kom fram till att nu var det bara att vänta på MR, och sedan ta det därifrån.

Känns skönt att veta att jag inte MÅSTE klara av att arbeta heltid på en gång igen. Och om det inte funkar med 50% så är det bara att lyfta telefonluren för sjukskrivning på 100% igen.

När jag pratat med doktorn, så ringde jag till en sjukgymnast som är alldeles i närheten av mitt arbete. Blir ju så mycket smidigare att träna om man inte behöver åka hur långt som helst för det. Och jag ska få komma dit på torsdag nästa vecka.

Och det bästa av allt är att jag får komma till min "gamla" sjukgymnast.