Jepps, jag skriver IGEN!!!

Kom på att jag längtar efter snö! Det regnar ute och det är november, fy katten! Inte ens hundarna vill vara ute, de enda som varit utomhus frivilligt idag är hönsen, finns väl orsak till uttrycket "hönshjärna".

När jag var liten, inte på stenåldern, men väl på istiden, då var det ALLTID snö den 27 oktober. Törs väl inte fråga någon som är äldre om det stämmer, men så minns jag då det. Och varför just 27 oktober, jo, det är min födelsedag, så nu vet ni det också, glöm inte bort det till nästa år *ler*

Hittade en riktig vinterbild, längtar sååååå!

Basse (han som står för håret till mitt garn)

Nalle Puh är min absoluta favorit, tätt följd av Skalman....

Ni som känner mig vet prexis vad jag tycker om en massa måsten, borden, och andra krav från personer i ens omgivning.

Skalman (han i Bamse ni vet) han säger att "skynda, det är ett riktigt fult ord" -håller fullständigt med honom!

Och eftersom städning ofta hamnar på den där "måste listan" så tja.... kommer ni hit, så bli inte förvånade när ni måste kryssa er igenom en hinderbana i hallen, för att slåss med dammråttorna om stolarna i köket....

-Ibland hinner katterna ta död på dammråttorna....

Vad ska man då göra för att ändra på sig?

Tja, mig tog det ganska många år att komma så här långt! Från att ha haft städat, dammfritt, nybakt ifall det kommer gäster... Lunchen på bordet kl 12.00 när mannen kom hem från jobbet på lunch, middagen kl18.15 så att mannen fick middag när han kom från jobbet....

Till idag då nuvarande sambon kanske får middag, om jag ids..... Och en del av mina vänner vet att dammsugaren står redo för den som känner för att använda den. Likaså finns det alltid tvätt att vika om någon känner sig sysslolös här.

Det är inte fel att ha städat, det är inte så jag menar, men om man har det på bekostnad av sin egen mentala hälsa, då är det bara att lägga om sin livsstil. Det är lååång väg tillbaka när man har sprungit in i den omtalade väggen...

Gillar detta citat av Nalle Puh:

"När ditt hus ser ut som ett kullblåst träd är det hög tid att du skaffar ett nytt"

-Kanske dags att bygga nytt  hus....

Häromdagen så ringde min telefon, och jag blev så otroligt glad. Det var en av mina allra bästa vänner från stenåldern (ja, då när jag gick i skola) som ringde.

Av någon anledning så tappade vi bort varandra för flera år sedan. Ni vet hur det kan bli, man tänker "jag ringer sen" som blir "oj, jag glömde, men i morgon"  som så småningom mynnar ut i "inte kan jag ringa nu, vad ska jag säga"

Nåväl, hon ringde mig i alla fall, stort tack! Nu planerar vi att träffas inom en inte alltför avlägsen framtid. Vad jag längtar!

Kom att tänka på allt vi gjorde då i Kiruna när vi var såna där "fjortisar", vad kul vi hade! Var nog tur att föräldrarna inte hade koll på precis allt.....

När det var riktigt kallt ute, så värmde vi oss inne i kupolen, på den tiden var det olåst där. Man fick bara passa sig så att inte vakterna kom på en. Fast en del av dem var snälla och lät oss sitta kvar där bara vi inte levde om. Misstänker att de begick ett tjänstefel...*ler*

På helgerna var det fest, ofta på Gruvvägen eller på Gullriset, där bodde alla "byisarna", nåja, många i alla fall.

Många långa promenader blev det också, med eller utan hund. Hade vi inte egna hundar, så lånade vi någon annans. Allt det där känns så avlägset, börjar förstå hur det är att bli gammal *skratt*

Detta är en, för mig, riktigt "kirunesisk" bild. Känner mig såååå lugn när jag tittar på den. Foto: jag själv

Vad gulligt det lät! Fast när jag gick i skola, då på stenåldern ni vet. Då hette det pryo.

Var har jag då praoat? -uttala det utan att vricka tungan ni!

Jo, jag följde med en av våra mycket kompetenta RödaKors lärare idag på en utbildning. Bara för att se hur han egentligen gjorde när han utbildade. Jag har visserligen suttit i "skolbänken" med honom som lärare tidigare, men då tänker man på ett annat sätt. Måste ju säga att det var lärorikt och intressant att se på hur någon annan lär ut saker och ting.

Det är en sak att själv kunna någonting, men att sedan försöka förmedla detta till någon annan, och att denna person förhoppningsvis också förstår vad man menar -det är något helt annat.

 Inser också att vissa (lärare) är mycket mer strukturerade än vad jag någonsin kommer att bli. Ja,jisses! Var ska detta sluta. -Fast hi hi hi... han glömde sina OH bilder hemma! Det ÄR inte BARA jag som kan vara vimsig....Skönt att få det bekräftat.

Bilden här är på vår hund Bianca, och kattungen Morris

foto:Åsa Riihimäki

Jag vet inte om det är ett riktigt rättvisande ordval, för på något vis så kretsar mitt liv runt just mina intressen. Kanske skulle heta livsintressen i stället.....

Intressen har jag många, handarbete är ett av dem, som har följt mig genom hela livet, fast i lite olika varianter. När barnen var små så sydde jag en hel del kläder till dem, och när barnprogrammen var slut, och alla barnen sov, då åkte virkningen fram. Många dukar bidde det....

Sedan så har jag stickat ungefär i miljon sockar och vantar genom åren -ok, det kanske bara var en halv miljon....

Nu har jag upptäckt att det är såååå kul att spinna garn! Min förstående karl köpte en spinnrock till mig för några år sedan, och nu hamnar allt hundhår i en kasse, tills det är dags att spinna det. Jag spinner även av fårull, men det är något speciellt med garnet från egen hund.

En vävstol fick jag också för ett par år sedan. Så nu väver jag mattor när jag behöver avreagera mig *skratt* -det är är ganska tungt att väva, så det är dagsformen som får avgöra om det blir mattor eller garn.

mer då?

tja, scrapbooking är ju helkul! Men vi skulle behöva bygga ut huset för alla pysselgrejer som jag vill ha! Så när jag känner för att ta fram foton o alla papper o pryttlar, så får jag tömma arbetsrummet på allt annat.

Något som intresserar mig mer och mer, är självhushållning. Inte så att jag är fanatisk, men det är ju så gott att äta egenodlade bär och frukter under vintern. Ägg har vi ju från våra egna höns, så det är vi självförsörjande på.

kompostering av all hönsbajs och spån från hönshuset ger en underbar jord.

 Som om det inte räckte med dessa "fritidsintressen" så jobbar jag idéellt som första hjälpare inom röda korsets första hjälpengrupp i Luleå. Det är nog något av det bästa jag någonsin har gjort! Det är så otroligt givande att kunna hjälpa människor i olika situationer.

Tyvärr så sätter mina ledproblem lite käppar i hjulet för mig nu, så jag har börjat kika lite på att ev. bli röda kors lärare. Vi får väl se hur det går!

Bilden är på tre härvor garn som jag spunnit. Foto: Åsa Riihimäki

Den gör ONT!!!!

Vad göra? Tja, i vanliga fall så hade jag tagit en värktablett, men eftersom jag skulle iväg och hålla i en utbildning så fick det duga med panodil. Hur skulle det ha sett ut om jag varit drogad när jag kom dit? Mina barn och min sambo brukar mobba mig, de påstår att jag blir hög på en alvedon.....blir jag inte alls! Det behövs minst två!

 Nåväl. Allt gick bra, och alla verkade nöjda o glada efter utbildningen, de kanske var glada över att det var slut? inte vet jag..... Körde om butiken o hämtade lite kantstötta äpplen till hönsen, tack kompis! Hönsen älskar dig!

Operation av vänster hand. Sk. karpaltunnelsyndrom.

Den högra handen opererades för ca 3 månader sedan, det var lite spännande att leva utan högerhand nån dag när man, som jag, är högerhänt. Men det gick ju det med, så vänsterhanden måste ju vara en baggis!  Trodde jag.....

Vet ni hur mycket man behöver sin vänsterhand till?!!!!

Prova hyvla ost med en hand.... eller dra på jeansen....eller ta ut långpannan från ugnen..... och alla tjejer - knäpp bh:n med en hand! Tja, tror ni hajar va?

Tur det inte tar så många dagar tills den går att börja använda lite mer.

Nu ska jag ta o flyta in i dimmornas värld, tur det finns värktabletter när bedövningen släpper!

Vi packade in grannarna ,två äldre bröder, i deras minibuss, och så drog vi iväg till Storforsen. Sist de hade varit dit var när de gick i skola på 40-talet...Tyckte det var dags!

Vi hade en underbar dag, vi åt matsäcken vi hade med oss, drack kaffe o åt en glass, solen sken från klarblå himmel, ända tills vi satte oss i bilen för att åka hem. Då kom ovädret! Hagel stora som spelkulor, orkanstyrka i vindarna.... ni läste kanske om stormen?

Bilden här visar ett litet vattendrag som förirrat sig från den stora älvfåran.

foto: Åsa Riihimäki