Jepp, jag tror stenhårt på att det är en (relativt) billig variant av terapi. I alla fall för mig *skratt*

Efter att ha fått smälta att sonen faktiskt ÄR i Malta och jobbar, eller kanske FÖR att kunna det, så har jag plockat fram spinnrocken. Den har fått ligga i träda ett tag pga mina operationer, men nu åkte den fram.

Jag tog itu med att spinna leonberger päls, den är sååå mjuk o underbar, Jag bara längtar tills jag har tid att sticka vantar till mig själv av det.

Av någon anledning så stickar jag jämt o ständigt, men själv har jag inga vantar o sockar.... Och de jag har, dem har min mamma stickat till mig. Lite ironiskt egentligen. -Jag spinner garn till henne, hon stickar till mig, och till en massa andra också. Själv hinner jag inte med mitt eget garn, för det har jag ju sålt..... Så jag får köpa garn, och sticka till andra,....och blir själv utan.

Jag vet- jag har aldrig påstått att jag är som alla andra *skrattar*

Men det är kul att spinna, och att sticka.

Jag gav mig på ett jättegulligt mönster med en ekorre på vanten, men när den ena vanten var klar, så var den inte så fin tyckte jag, så den repades upp, för att nu vara på väg att bli ett par rutmönstrade vantar istället.

Mycket roligare att sticka!

Kram på er alla!

Sonen ringde nyss, framme i huvudstaden, nåja, på Arlanda i alla fall.... Pust! Etapp ett avklarad. I morgon bär det av till Frankfurt, för en bensträckare på ca 7 timmar. Sedan fortsätter han till Malta, där han bör vara framme efter en liten tripp på ca 24 timmar från start i Luleå. Blir alldeles trött av tanken. Jag som är slut efter att ha suttit i bil till Piteå!

Nu ska jag ta o nanna kudden, i morgon ska jag sova läääänge, i alla fall till 8 tänkte jag.

natti natti alla därute.

Hmmm... tål att diskutera. Enligt min mening är det så att det totala sönderfallet börjar då.

Jag har aldrig någonsin varit så mycket sjuk som nu efter 40, det började med förkylningar som avlöste varandra, en bihåleinflammation som pricken över I:et, och i somras så blev det riktigt illa!

Juli, mitt i semesterperioden, när vi hade som mest att göra på jobbet, med halv styrka på plats, vad händer? Jo, jag får en inflammation i ett senfäste i axeln, sjukskrivning 3 veckor...., (
och detta just som jag hade blivit nekad semester för att åka till Kiruna o jobba under festivalen där...)blev lite bättre, var tillbaka på jobbet i 2 dagar, fick en akuttid för op. av höger hand.

Sjukskriven i nästan 4 veckor. Sedan så har jag ju i o för sig varit på jobbet i två månader, innan det var dags för nästa operation. Ny sjukskrivning 3 veckor.... Men denna sjukperiod tänker jag avsluta med några semesterdagar. -Om jag inte blir sjuk förstås.... Känner mig febrig just nu *suck*

Undrar om man lever till 50?

SÅ skönt! Jag har äntligen blivit av med stygnen i handen. Och jag har känsel i ALLA fingrar! yahoooooo!

På högerhanden "tappade" jag ena sidan på två av fingrarna efter op. och de är inte tillbaka än...-någon som sett två halva fingrar springa omkring? Misstänker att de kan tillhöra mig...

Nä, skämt åsido, det går att leva ändå, fast jag får ju tänka på det när jag tar ut plåtar ur ugnen t.ex Det är lätt hänt att bränna sig när man inget känner.

Jag satt och bladade i gamla pärmar, och hittade en från någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd jag gått någongång....

När vi var inne på kursens sista vecka, så fick vi en massa lappar med olika egenskaper, som vi skulle dela ut bland varandra, det här är vad som stod på mina. Det handlar alltså om hur de andra kursdeltagarna hade uppfattat mig som person.

• ödmjuk
• snäll
• omtänksam
• empatisk
• viljestark
• orädd
• kreativ
• tystlåten
• verbal
• tålmodig
• glad

Jag vet inte om jag riktigt känner igen mig själv i alla dessa påståenden, men lite smickrande var det ju i alla fall.

Undrar när jag får min första hjärtinfarkt p.g.a inre stress....

Yngsta sonen ska flytta till Malta (av alla ställen) nu på fredag. När får jag se honom igen? Kanske när jag sitter på ålderdomshemmet....

Försöker tänka att förr lämnade sönerna sina föräldrar för att dra ut i krig, eller gå till sjöss. Det var ju värre än att åka till Malta för att jobba.

Nåja, jag pendlar just nu mellan "det kommer att gå bra", till djup depression. Håller precis näsan ovanför vattenytan, så jag inte drunknar.

Mamma, 72 år, envisas med att "jag mår så bra nu" fast hon har fel på hjärtklaffarna, samlar vätska i kroppen så hon knappt kan andas. Men ska hon till läkare? Nå nä! Den finska sisun ni vet....

Men "medicinen jag fått nu är så bra, jag har inte mått så här bra sedan i somras" fick jag höra senast i dag.....

Men i morgon har hon i alla fall en läkartid som äldste sonen ska släpa iväg henne till. Tur man har barn där uppe också.

Hunden mår dåligt, vet inte om tänker börja löpa, eller om hon är sjuk. Med min vanliga otur, så är hon sjuk! Men hon beter sig ungefär som jag innan mens....*skratt*

Muckar med gammelhunden, lyssnar inte, ligger och ser lidande ut på bädden när man säger åt henne.... äter inte (nåja, såna problem har ju inte jag)

Äh! nu ska jag sluta klaga. Jag lever ju! Sonen kommer säkert att få det hur bra som helst på Malta, och vilken erfarenhet för honom. Mamma får kanske sin operation snart, så blir hon som ny, och hennes mamma slipper oroa sig i alla fall, (jodå, hon lever i högsta välmående, 93 år gammal) Och hunden börjar säkert löpa vilken dag som helst.

Kramar på er alla!

Idag hade jag bara velat sova hela dagen, begriper inte riktigt varför jag är sååå trött. Nåväl, det är väl bara så vissa dagar, inte så mycket att fundera över.

För att försöka övermanna tröttheten så tog jag en rejäl promenad med hundarna, gammelhunden var så slut, så jag trodde nästan att jag skulle få bära honom sista biten. Han ÄR gammal, och har dåliga bakben.... -det skulle jag kanske inte skriva, för annars hade ni säkert tänkt att "jäkla vilken ork hon har, som kör slut på hunden" *skratt*

Men jag hade nog blivit avslöjad av mina nära o kära annars.

Jag får väl stjäla en mening som dotra skrev i sin brors blogg:  

"Man kan ljuga i sin blogg, det brukar jag göra, hitta på någon jätte spännande historia och ljuga av bara fan sen i slutet måste man dock skriva att det bara var lögn för att man inte har ett riktigt liv, annars kan folk tro att man blivit psyk!"

Jag bugar mig vördnadsfullt för författaren till Nalle Puh, tänk att, som vuxen, kunna behålla barnets självklara sätt att se på tillvaron.

Här kommer några av mina favoriter, läs och begrunda:

Ibland, när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte.....

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting...

Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram..

Det är alltid bra att veta var man har sina släktingar och vänner, oavsett om man behöver dem eller ej.