Undrar när jag får min första hjärtinfarkt p.g.a inre stress....

Yngsta sonen ska flytta till Malta (av alla ställen) nu på fredag. När får jag se honom igen? Kanske när jag sitter på ålderdomshemmet....

Försöker tänka att förr lämnade sönerna sina föräldrar för att dra ut i krig, eller gå till sjöss. Det var ju värre än att åka till Malta för att jobba.

Nåja, jag pendlar just nu mellan "det kommer att gå bra", till djup depression. Håller precis näsan ovanför vattenytan, så jag inte drunknar.

Mamma, 72 år, envisas med att "jag mår så bra nu" fast hon har fel på hjärtklaffarna, samlar vätska i kroppen så hon knappt kan andas. Men ska hon till läkare? Nå nä! Den finska sisun ni vet....

Men "medicinen jag fått nu är så bra, jag har inte mått så här bra sedan i somras" fick jag höra senast i dag.....

Men i morgon har hon i alla fall en läkartid som äldste sonen ska släpa iväg henne till. Tur man har barn där uppe också.

Hunden mår dåligt, vet inte om tänker börja löpa, eller om hon är sjuk. Med min vanliga otur, så är hon sjuk! Men hon beter sig ungefär som jag innan mens....*skratt*

Muckar med gammelhunden, lyssnar inte, ligger och ser lidande ut på bädden när man säger åt henne.... äter inte (nåja, såna problem har ju inte jag)

Äh! nu ska jag sluta klaga. Jag lever ju! Sonen kommer säkert att få det hur bra som helst på Malta, och vilken erfarenhet för honom. Mamma får kanske sin operation snart, så blir hon som ny, och hennes mamma slipper oroa sig i alla fall, (jodå, hon lever i högsta välmående, 93 år gammal) Och hunden börjar säkert löpa vilken dag som helst.

Kramar på er alla!

 

Cia

12 november 2008 16:31

Visst ska hunden till att löpa ;-) Det visar hon ju med alla tecken - tills du skaffar fram en kavaljer åt henne - för då får DU andra bekymmer *hihi* Grabben kommer att klara sig fint - och om inte så är du väl den första som får veta det. Att oroa sig hjälper inte ett dugg! Lätt för mig att säga - jo jag vet, men jag har nog gått igenom vissa kval jag också - under årens lopp. Du får väl ta flyget och åka och hälsa på grabben - och få en skön semester på köpet - om längtan blir för svår! Ja - upp med hakan och tänk positivt! Kram/ Moster

 

Gabriella

12 november 2008 17:51

En tanke från ett barn som flydde landet: jag och mamma pratar oftare nu än när jag bodde i trakterna. Dagens teknik gör allt möjligt. Det finns alltid möjlighet att komma hem också, om det inte känns bra. Du får tänka att han bara är i Kiruna typ ;)

http://stjarnoga.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jaha, vad är nu detta? Jo, jag har bestämt mig, jag ska gå ner i vikt. Och nu är jag på gång. Vikten går neråt, kilo för kilo. Och jag ser ju nu att "fasen" det är inte så himskans långt kvar till målet. (ja, allt är ju relativt)   -Om j...

I höstas så plockade vi med oss alla mattor och sängkläder hem för tvätt, och nu var det dags för dammsugning och skurande av stugan. Samt att återställa de tvättade pryttlarna. En regnig dag ägnades åt städning och myspys. Så nu är den klar att anvä...

I dag packade jag in hunden och mig själv i bilen, och rattade iväg upp till stugan. Förra gången vi var dit, så tog vi oss inte in, för tjälen hade knuffat upp bron framför dörren.   Denna gång lyckades det bättre. Dörren gled upp så snällt.  ...

Jepps,FORTFARANDE! Var till min doktor i måndags, och tänkte att jag får väl en dos med antibiotika till, så blir det bra. Men se, jag har en ordentlig doktor, så han sa till sköterskan att hon skulle ta blodet jag hade kvar, och sedan så fick...

Jag hade ju förmånen att få ha två av mina älskade barnbarn här under deras påsklov. Och i vanlig ordning, så delade de med sig av små ilskna baciller innan de återlämnades hem till sin far. En veckas påskledighet förvandlades ganska snabbt till y...