Jag bugar mig vördnadsfullt för författaren till Nalle Puh, tänk att, som vuxen, kunna behålla barnets självklara sätt att se på tillvaron.

Här kommer några av mina favoriter, läs och begrunda:

Ibland, när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte.....

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting...

Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram..

Det är alltid bra att veta var man har sina släktingar och vänner, oavsett om man behöver dem eller ej.

Jepps, jag skriver IGEN!!!

Kom på att jag längtar efter snö! Det regnar ute och det är november, fy katten! Inte ens hundarna vill vara ute, de enda som varit utomhus frivilligt idag är hönsen, finns väl orsak till uttrycket "hönshjärna".

När jag var liten, inte på stenåldern, men väl på istiden, då var det ALLTID snö den 27 oktober. Törs väl inte fråga någon som är äldre om det stämmer, men så minns jag då det. Och varför just 27 oktober, jo, det är min födelsedag, så nu vet ni det också, glöm inte bort det till nästa år *ler*

Hittade en riktig vinterbild, längtar sååååå!

Basse (han som står för håret till mitt garn)

Nalle Puh är min absoluta favorit, tätt följd av Skalman....

Ni som känner mig vet prexis vad jag tycker om en massa måsten, borden, och andra krav från personer i ens omgivning.

Skalman (han i Bamse ni vet) han säger att "skynda, det är ett riktigt fult ord" -håller fullständigt med honom!

Och eftersom städning ofta hamnar på den där "måste listan" så tja.... kommer ni hit, så bli inte förvånade när ni måste kryssa er igenom en hinderbana i hallen, för att slåss med dammråttorna om stolarna i köket....

-Ibland hinner katterna ta död på dammråttorna....

Vad ska man då göra för att ändra på sig?

Tja, mig tog det ganska många år att komma så här långt! Från att ha haft städat, dammfritt, nybakt ifall det kommer gäster... Lunchen på bordet kl 12.00 när mannen kom hem från jobbet på lunch, middagen kl18.15 så att mannen fick middag när han kom från jobbet....

Till idag då nuvarande sambon kanske får middag, om jag ids..... Och en del av mina vänner vet att dammsugaren står redo för den som känner för att använda den. Likaså finns det alltid tvätt att vika om någon känner sig sysslolös här.

Det är inte fel att ha städat, det är inte så jag menar, men om man har det på bekostnad av sin egen mentala hälsa, då är det bara att lägga om sin livsstil. Det är lååång väg tillbaka när man har sprungit in i den omtalade väggen...

Gillar detta citat av Nalle Puh:

"När ditt hus ser ut som ett kullblåst träd är det hög tid att du skaffar ett nytt"

-Kanske dags att bygga nytt  hus....

Häromdagen så ringde min telefon, och jag blev så otroligt glad. Det var en av mina allra bästa vänner från stenåldern (ja, då när jag gick i skola) som ringde.

Av någon anledning så tappade vi bort varandra för flera år sedan. Ni vet hur det kan bli, man tänker "jag ringer sen" som blir "oj, jag glömde, men i morgon"  som så småningom mynnar ut i "inte kan jag ringa nu, vad ska jag säga"

Nåväl, hon ringde mig i alla fall, stort tack! Nu planerar vi att träffas inom en inte alltför avlägsen framtid. Vad jag längtar!

Kom att tänka på allt vi gjorde då i Kiruna när vi var såna där "fjortisar", vad kul vi hade! Var nog tur att föräldrarna inte hade koll på precis allt.....

När det var riktigt kallt ute, så värmde vi oss inne i kupolen, på den tiden var det olåst där. Man fick bara passa sig så att inte vakterna kom på en. Fast en del av dem var snälla och lät oss sitta kvar där bara vi inte levde om. Misstänker att de begick ett tjänstefel...*ler*

På helgerna var det fest, ofta på Gruvvägen eller på Gullriset, där bodde alla "byisarna", nåja, många i alla fall.

Många långa promenader blev det också, med eller utan hund. Hade vi inte egna hundar, så lånade vi någon annans. Allt det där känns så avlägset, börjar förstå hur det är att bli gammal *skratt*

Detta är en, för mig, riktigt "kirunesisk" bild. Känner mig såååå lugn när jag tittar på den. Foto: jag själv