Jag vet inte om det är ett riktigt rättvisande ordval, för på något vis så kretsar mitt liv runt just mina intressen. Kanske skulle heta livsintressen i stället.....

Intressen har jag många, handarbete är ett av dem, som har följt mig genom hela livet, fast i lite olika varianter. När barnen var små så sydde jag en hel del kläder till dem, och när barnprogrammen var slut, och alla barnen sov, då åkte virkningen fram. Många dukar bidde det....

Sedan så har jag stickat ungefär i miljon sockar och vantar genom åren -ok, det kanske bara var en halv miljon....

Nu har jag upptäckt att det är såååå kul att spinna garn! Min förstående karl köpte en spinnrock till mig för några år sedan, och nu hamnar allt hundhår i en kasse, tills det är dags att spinna det. Jag spinner även av fårull, men det är något speciellt med garnet från egen hund.

En vävstol fick jag också för ett par år sedan. Så nu väver jag mattor när jag behöver avreagera mig *skratt* -det är är ganska tungt att väva, så det är dagsformen som får avgöra om det blir mattor eller garn.

mer då?

tja, scrapbooking är ju helkul! Men vi skulle behöva bygga ut huset för alla pysselgrejer som jag vill ha! Så när jag känner för att ta fram foton o alla papper o pryttlar, så får jag tömma arbetsrummet på allt annat.

Något som intresserar mig mer och mer, är självhushållning. Inte så att jag är fanatisk, men det är ju så gott att äta egenodlade bär och frukter under vintern. Ägg har vi ju från våra egna höns, så det är vi självförsörjande på.

kompostering av all hönsbajs och spån från hönshuset ger en underbar jord.

 Som om det inte räckte med dessa "fritidsintressen" så jobbar jag idéellt som första hjälpare inom röda korsets första hjälpengrupp i Luleå. Det är nog något av det bästa jag någonsin har gjort! Det är så otroligt givande att kunna hjälpa människor i olika situationer.

Tyvärr så sätter mina ledproblem lite käppar i hjulet för mig nu, så jag har börjat kika lite på att ev. bli röda kors lärare. Vi får väl se hur det går!

Bilden är på tre härvor garn som jag spunnit. Foto: Åsa Riihimäki