Jag satt och bladade i gamla pärmar, och hittade en från någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd jag gått någongång....

När vi var inne på kursens sista vecka, så fick vi en massa lappar med olika egenskaper, som vi skulle dela ut bland varandra, det här är vad som stod på mina. Det handlar alltså om hur de andra kursdeltagarna hade uppfattat mig som person.

• ödmjuk
• snäll
• omtänksam
• empatisk
• viljestark
• orädd
• kreativ
• tystlåten
• verbal
• tålmodig
• glad

Jag vet inte om jag riktigt känner igen mig själv i alla dessa påståenden, men lite smickrande var det ju i alla fall.

Undrar när jag får min första hjärtinfarkt p.g.a inre stress....

Yngsta sonen ska flytta till Malta (av alla ställen) nu på fredag. När får jag se honom igen? Kanske när jag sitter på ålderdomshemmet....

Försöker tänka att förr lämnade sönerna sina föräldrar för att dra ut i krig, eller gå till sjöss. Det var ju värre än att åka till Malta för att jobba.

Nåja, jag pendlar just nu mellan "det kommer att gå bra", till djup depression. Håller precis näsan ovanför vattenytan, så jag inte drunknar.

Mamma, 72 år, envisas med att "jag mår så bra nu" fast hon har fel på hjärtklaffarna, samlar vätska i kroppen så hon knappt kan andas. Men ska hon till läkare? Nå nä! Den finska sisun ni vet....

Men "medicinen jag fått nu är så bra, jag har inte mått så här bra sedan i somras" fick jag höra senast i dag.....

Men i morgon har hon i alla fall en läkartid som äldste sonen ska släpa iväg henne till. Tur man har barn där uppe också.

Hunden mår dåligt, vet inte om tänker börja löpa, eller om hon är sjuk. Med min vanliga otur, så är hon sjuk! Men hon beter sig ungefär som jag innan mens....*skratt*

Muckar med gammelhunden, lyssnar inte, ligger och ser lidande ut på bädden när man säger åt henne.... äter inte (nåja, såna problem har ju inte jag)

Äh! nu ska jag sluta klaga. Jag lever ju! Sonen kommer säkert att få det hur bra som helst på Malta, och vilken erfarenhet för honom. Mamma får kanske sin operation snart, så blir hon som ny, och hennes mamma slipper oroa sig i alla fall, (jodå, hon lever i högsta välmående, 93 år gammal) Och hunden börjar säkert löpa vilken dag som helst.

Kramar på er alla!