Övertygelse handlar ju om tilltro, att lita på att någon annan (eller en själv för den delen) vet vad de gör, eller åtminstone gör sitt bästa.

I dag var jag och utbildade ett gäng, och det var jättepirrigt! Jag som inte brukar ha problem med att prata inför folk. Det var ju i o för sig inte det som var problemet heller....  Men utb. jag höll i, innehöll ett moment som jag aldrig hade utbildat inom förr.

Visserligen är jag fullkomligt kompetent att utföra och att lära ut detta, men -tänk om jag glömmer något viktigt! -Tänk om de frågar något jag inte har en aning om vad jag ska svara på...  Nästa fundering dök upp; "ska jag ringa vår välorganiserade lärare från Röda korset" och ropa "HJÄLP"

Sådana frågor snurrade runt i mitt huvud innan jag klev in på arbetsplatsen i morse.

Hur gick det då? - tja, alla var då glada, och de påstod att de hade lärt sig massor! Frågorna de ställde (och det var många) kunde jag svara på, utan att behöva tänka efter. Läraren behövde jag inte alls ringa upp, han hade nog bara skrattat åt mig om jag hade gjort det....

Då insåg jag att -"f-n Åsa, du kan ju det här!"

Och med ens känns beslutet att läsa till Röda kors lärare inte alls så enormt tveksamt... Jag kanske till o med klarar det.

Tänk om vi kunde ha lite större tilltro till oss själva ibland. För vi kan ju faktiskt massor!

Tro på er själva!