Jepp, jag tror stenhårt på att det är en (relativt) billig variant av terapi. I alla fall för mig *skratt*

Efter att ha fått smälta att sonen faktiskt ÄR i Malta och jobbar, eller kanske FÖR att kunna det, så har jag plockat fram spinnrocken. Den har fått ligga i träda ett tag pga mina operationer, men nu åkte den fram.

Jag tog itu med att spinna leonberger päls, den är sååå mjuk o underbar, Jag bara längtar tills jag har tid att sticka vantar till mig själv av det.

Av någon anledning så stickar jag jämt o ständigt, men själv har jag inga vantar o sockar.... Och de jag har, dem har min mamma stickat till mig. Lite ironiskt egentligen. -Jag spinner garn till henne, hon stickar till mig, och till en massa andra också. Själv hinner jag inte med mitt eget garn, för det har jag ju sålt..... Så jag får köpa garn, och sticka till andra,....och blir själv utan.

Jag vet- jag har aldrig påstått att jag är som alla andra *skrattar*

Men det är kul att spinna, och att sticka.

Jag gav mig på ett jättegulligt mönster med en ekorre på vanten, men när den ena vanten var klar, så var den inte så fin tyckte jag, så den repades upp, för att nu vara på väg att bli ett par rutmönstrade vantar istället.

Mycket roligare att sticka!

Kram på er alla!