Jag fick ett nummer av tidningen "Allers Trädgård" i brevlådan idag. Bläddrade igenom den, och tittade ut genom fönstret mot mitt trädgårdsland, och insåg att...-nix. icke. inte en möjlighet. Syns inte -finns inte...

Inte ens en liten gnutta jord som kikar fram under snötäcket!

Men åh vad jag längtar tills rabatterna tinar fram, och jag får börja rensa bort vissna gamla blomstjälkar och gamla löv.

Få se de första tulpanknopparna kika upp ut jorden, och sedan se hur blågullen börjar växa. Efter det så brukar resten komma med en väldans fart.

Min rosa ros, som blommade så fint förra sommaren måste beskäras ganska ordentligt. Får väl se om jag hinner innan den går i knopp -för då har jag inte hjärta att klippa bort knopparna.

-ja! Jag vet att det är enda sättet att få en fin och tät ros! Men blommorna är ju så fina...

Och min klätterros som jag satte förra året, har den överlevt? Spännande värre!

Sedan så har jag den lilla morsdagsrosen som jag fick av G för några år sedan. Den blommar troget med ett par rejäla blommor varje sommar, och de håller hur länge som helst!

En stor bukett med rosor till  er alla!