känner jag mig, men försöker att tränga undan den känslan.

Som ni nog känner till, så pajade min rygg i somras, -och den har blivit bättre. Men inte så mycket bättre som jag hade förväntat mig.

Jag har fortfarande -trots sjukgymnastik, ständig tanke på min hållning, o.s.v...riktigt jäkla ont!

Och jag har också upptäckt att mitt högra ben tappat jättemycket, både i styrka och i känsel. Det känns domnat hela tiden -inte OK.

Jag har fått börja jobba halvtid nu, och det är väl ungefär vad jag klarar av nu. Jag jobbar fyra timmar och när jag kommer hem så sover jag två timmar för att jag är helt slut av att ha haft  ont hela dagen, och inte kunnat äta värktabletter för att jag måste vara klar i huvudet för att kunna köra bil hem....

-vet inte riktigt om det är värt det. Visserligen har man ju alltid ett val, men jag vet inte om det är ett val egentligen att stå utan inkomst pga försäkringskassans regler. -som ibland känns obefintliga, man kan nästan tro att handläggaren sitter och kikar i sin egen plånbok, och konstaterar att "nope, inga pengar till henne"

Men i morgon så ska jag på lite kuligheter i alla fall. Det är hantverksmässa här i Luleå, och jag ska trängas där med alla andra människor, för att kanske köpa lite garn...Jag har ju faktiskt sålt en del av mitt lager ;-) och då får jag köpa lite nytt. -så det så!