Taskig kille den där John tycker jag. Han kom minsann och nattade mig i går kväll, med hjälp av lite värktabletter, men när jag vaknade vid 3-tiden, ja då var han spårlöst borta!

Så, som den självständiga kvinna jag är, klev jag upp och satte mig vid datorn. Den lämnar mig minsann inte i sticket så där i alla fall.

Loggar in på facebook, och har fått ett meddelande.

Det var en kär vän (som jag inte träffat på länge) som frågade mig om jag hade gått sönder ännu mer, och när jag skulle sluta vara trasig.

Och just de meningarna landade där de skulle hos mig, och tände ett ljus i min hjärna.

Jag kommer att förbli "trasig"-vare sig jag vill erkänna det eller inte. Kanske inte med samma smärtor som jag har idag. Jag vet ju av erfarenhet att min sjukdom går i skov, och hittills har jag ju kunnat leva med det -med lite anpassningar förstås ;-)

Men vad sjutton! Det finns de som har det mycket värre än vad jag har. Jag kan faktiskt både gå, köra bil, och göra nästan vad jag vill, när jag vill.

Värken jag har finns det piller mot, och jag ska ta ett snack med min läkare till veckan, för det måste finnas andra sorter, som jag kan ta även när jag jobbar. (de jag har nu blir jag rejält på fyllan av)

Men det jag måste göra, fast jag försöker undvika "måsten", är att omprioritera lite. Jag kanske inte kan fortsätta jobba med utbildningar, men det beslutet får vänta till efter min MR. Och kanske ett tag efter det också...

Mitt arbete funkar som jag har det idag, men förmodligen kommer jag att förflyttas så småningom. Och det kan ju bli hur bra som helst! Jag gillar ju nya erfarenheter.

Problemet just nu är att det gör förbaskat ont att sitta i bil längre sträckor. Och eftersom jag har nästan tre mil enkel väg till jobbet, så blir det lite sittande, och det påverkar ju orken jag har kvar att spendera på jobbet.

Nu ska jag pälsa på ig lite, och gå ut till hönsen med vatten och mat. Det snöar lite och är -4 ute.

Kanonväder!

Kramar till er alla, var rädda om varandra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jaha, vad är nu detta? Jo, jag har bestämt mig, jag ska gå ner i vikt. Och nu är jag på gång. Vikten går neråt, kilo för kilo. Och jag ser ju nu att "fasen" det är inte så himskans långt kvar till målet. (ja, allt är ju relativt)   -Om j...

I höstas så plockade vi med oss alla mattor och sängkläder hem för tvätt, och nu var det dags för dammsugning och skurande av stugan. Samt att återställa de tvättade pryttlarna. En regnig dag ägnades åt städning och myspys. Så nu är den klar att anvä...

I dag packade jag in hunden och mig själv i bilen, och rattade iväg upp till stugan. Förra gången vi var dit, så tog vi oss inte in, för tjälen hade knuffat upp bron framför dörren.   Denna gång lyckades det bättre. Dörren gled upp så snällt.  ...

Jepps,FORTFARANDE! Var till min doktor i måndags, och tänkte att jag får väl en dos med antibiotika till, så blir det bra. Men se, jag har en ordentlig doktor, så han sa till sköterskan att hon skulle ta blodet jag hade kvar, och sedan så fick...

Jag hade ju förmånen att få ha två av mina älskade barnbarn här under deras påsklov. Och i vanlig ordning, så delade de med sig av små ilskna baciller innan de återlämnades hem till sin far. En veckas påskledighet förvandlades ganska snabbt till y...