Efter ett par veckors fullkomligt kaos, med barnbarn och magsjuka, så har lugnet lagt sig här hemma. Köket grävde jag fram, i förrgår tror jag att det var. Vardagsrummet har börjat kika fram så  smått, och så har vi en hall också   

Nä, riktigt så hemskt var det ju inte, förutom magsjukan. Det är jätteroligt när de små liven kommer.

Snöstormen drog förbi här, men inte såg jag några jätterubriker som skrek ut :"snökaos i norrbotten". Trots att vi hade dryga 35 cm snö på gården, och vägen, och överallt. Förutom där det hade drivit, där var det på sina ställen snö till hakan på mig.

Det påminner mig om när dottern för några år sedan var i Göteborg på någon innebandycup. Hon berättade att när de steg upp på morgonen och läste löpsedlarna, så skrek de ut "snökaos i Göteborg". Dottern och hennes kompisar tittade ut, gick en sväng på stan och funderade på vilken gata detta snökaos var, för de såg inte till någon kaos alls. Hennes beskrivning av "snökaoset" var: så som det ser ut på vintern hemma...

-Vad kan vi då lära oss av detta? Tja, min tanke var då att "allt är relativt"

Vardagen för oss, behöver ju inte alls vara vardag för någon i en annan landsdel. Eller världsdel för den delen.

Tänk alla japaner som rusr upp på Luossavaaras topp i Kiruna för att fotografera midnattssolen.

Den solen som vi är sååååå less på ibland. Tänk själv när du ska köra bil på kvällen, så har du solen precis i ögonhöjd, och ska du köra bil på morgonen, så nog är samma j-a sol i ögonhöjd...

Exotiskt? visst.... Om man är Japan.

Eller den stora tystnaden som de gör reklam för i Lainio -klart det är skönt med tystnad, men exotiskt? Nja, jag skulle ju beskriva det som vardag -för mig.

Köra snöskoter, det betalar folk vad som helst för verkar det som, våran skoter är ett arbetsredskap, som för så många andra här i Norrbotten. Vi använder den för att få hem våran ved från skogen, samerna använder den i renskötseln.

Hmmm, nu har jag nog filosoferat klart för den här gången, ska ta och slå mig ner i favorithörnan med en stickning nu.

Kramar från skogsmommo som bor mitt i skogen, med tystnaden som närmaste granne, skotern utanför dörren, och massor med snö. Midnattssolen får jag åka lite längre norrut för att se, och jag sörjer inte...

 

Moster

31 januari 2010 13:42

Gott om snö har vi här också, men ingen kallar det kaos ;-) Folk kan vara lite irriterade över att plogbilarna inte hinner med att öppna vägar tidigt på morgonen när folk är trötta, men man vet ju att det blir så här varje vinter. Men jag tar hellre kylan och snöhögarna än orkaner och jordbävningar. Och oavsett hur exotiska dom skulle vara för mig så vill jag då inte åka och titta på dom! Ha en bra dag!

 

Mormors bod

31 januari 2010 16:48

Rysligt bra och intressanta funderingar. Jag håller helt och fullt med dig. Har också funderat över det där med snökaos - alltså jag menar varför aldrig norrlänningarna enligt media drabbas av detta!? Jag som bor i Västergötland satt i veckan och var förväntansfull över det utlovade mysiga snökaoset - som förstås uteblev. Visst blåste det, visst snöade det lite, och visst skulle varenda kotte som aldrig kör bil annars ut på vägen den dan - och fastna, och köra i diket, och krypa fram i 20 km på fyrfiliga och välplogade E20...och framförallt GNÄLLA! Suck! Nu vräker snön faktiskt ned här. Ett sånt härligt snökaos det blir! Jippi!!!

http://mormorsbod.blogspot.com

 

Gerda

31 januari 2010 18:12

ja precis så är det, därner är dom inte vana med snö o strormar- fast ibland kan ju vi här uppe ha rätt så stora rubriker om vi har varmast i landet, med gassande stekhet sol, som inte nog sker så ofta- men som våren/sommaren 2002 eller var det 2001...o inga myggor då uuumderbart var det!
Jo det ä r så underbart med dessa barnbarn- jag har ju nu 2, Nina fick gossen den 3:e januari/Kram på dig

http://gwm.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jaha, vad är nu detta? Jo, jag har bestämt mig, jag ska gå ner i vikt. Och nu är jag på gång. Vikten går neråt, kilo för kilo. Och jag ser ju nu att "fasen" det är inte så himskans långt kvar till målet. (ja, allt är ju relativt)   -Om j...

I höstas så plockade vi med oss alla mattor och sängkläder hem för tvätt, och nu var det dags för dammsugning och skurande av stugan. Samt att återställa de tvättade pryttlarna. En regnig dag ägnades åt städning och myspys. Så nu är den klar att anvä...

I dag packade jag in hunden och mig själv i bilen, och rattade iväg upp till stugan. Förra gången vi var dit, så tog vi oss inte in, för tjälen hade knuffat upp bron framför dörren.   Denna gång lyckades det bättre. Dörren gled upp så snällt.  ...

Jepps,FORTFARANDE! Var till min doktor i måndags, och tänkte att jag får väl en dos med antibiotika till, så blir det bra. Men se, jag har en ordentlig doktor, så han sa till sköterskan att hon skulle ta blodet jag hade kvar, och sedan så fick...

Jag hade ju förmånen att få ha två av mina älskade barnbarn här under deras påsklov. Och i vanlig ordning, så delade de med sig av små ilskna baciller innan de återlämnades hem till sin far. En veckas påskledighet förvandlades ganska snabbt till y...