Det är något som roar många, oroar ännu fler, och är helt otänkbart för somliga. Jag hör till den sista kategorin, bara så ni vet om ni undrar.

Slalom på TV...tja, om jag har en stickning i knät, så kan jag väl sitta där för den sakens skull, en anledning att inte göra någotannat vettigt för stunden.

För 6 år sedan, så hade jag aldrig stått på ett par slalomskidor, av flera orsaker, bl.a.; jag gillar inte att åka skidor, jag är höjdrädd,och slalombackar har EN sak gemensamt: de är HÖGA!

Nåväl: min kompis A (ja, DU vet vem du är) lyckades övertala mig att börja i en nybörjargrupp, tillsammans med henne, som inte heller hade åkt slalom förr. Hon lånade, mutade, hotade osv... alla hennes familjemedlemmar för att få ihop utrustning till oss båda. Det var ett villkor jag hade; hon fick fixa fram allt som behövdes, och jodå, HON fick vackert betala också... Men OK; vad gör man inte för en kompis? Jag följde med till Måttsund...

Vi lyckades efter en del möda och besvär lista ut HUR man skulle ta sig upp i backen, det var den där galgen bakom rumpan.... hålla balansen, samtidigt som man skulle ha koll på de där flera meter långa skidorna, och TVÅ stavar därutöver..*suck*  Ja,ja, vi kom upp, stående!

Jag lyckades till och med ta mig fram till skidläraren, som instruerade hur man gjorde för att svänga, bromsa osv.... Inget fel på den läraren, han visste nog vad han pratade om!

OK! Dags att försöka då; skidorna åt rätt håll; snett nedåt.... och jag fölll.... Innan jag hade hunnit börja åka, men det var ju bara att ta sig upp igen (bara och bara....) Jag åkte ner. UTAN att falla! WOW! Det var ju riktigt kul, fast det var fasligt långt ner när man stod där uppe...

Efter ett lyckat( nåja, vi tog ju oss ner!) åk, bestämde vi oss för en liten vätskepaus. av med 4-meters planken, ja- de kändes så långa! Klampa in på fiket, alla vet väl att man inte kan gå på något annat sätt med slalompjäxor fastspända runt fötterna?

När vi hade suttit där en stund så började det göra ont i axeln, kanske att jag sträckte den lite när jag föll där uppe? Men inte så farligt ändå, ännu..... Det började värka i knät också.... efter några minuter gjorde det inte LITE ont i axeln, eller knät heller för den delen....

Vi stapplade till bilen, och jag kunde inte lyfta mitt högra ben! Inte högerarmen heller visade det sig....Hmmm?

Men vafan, jag skulle ju jobba dagen därpå. Jag vet inte hur jag bar mig åt, så fråga inte. Men jag jobbade en vecka, sedan ringde jag till vårdcentralen, för det gjorde inte mindre ont. Fick en tid samma dag, och så nära en utskällning jag någonsin kommit av en läkare....

Axeln hade muskelfästen som var trasiga, och en rejäl inflammation på det då. Knät var i samma skick!

Min slalomåkning resulterade i slutänden till 6 månaders sjukskrivning, en axel, som än i dag inte är helt OK, ett knä som är fullkomligt ur skick om jag belastar det fel, än i dag. En kompis som kom med blommor, och hade dåligt samvete....No hard feelings A! Älskar dig fortfarande!

Och till insikten att man gör INTE allt för en kompis!

Kram på er alla, det är tillåtet att säga "NEJ" ibland