Nu har jag flyttat hem igen efter nästan 2 dagar på röda korset.Funderade ett tag i går kväll på om jag skulle ställa in en säng där, så jag slapp åka hem bara för att sova nån timme.

I går kväll så var jag och några till och gjorde vår behörighetsbedömning, en kvalitetssäkring av våra första hjälpenkunskaper helt enkelt. Ett skriftligt prov, och några stationer med praktiska övningar. Tror det var första gången jag inte ens hade förstånd att vara nervös. Men å andra sidan, så vore det ju f-n om jag inte hade någorlunda koll på det hela efter x antal år som första hjälpare, och nu även jobbar som instruktör i detta ämne.

I dag så bedömde vi som är godkända bedömare, en massa andra människor som gjorde sin beh. bedömning. Det är intressant och väldigt lärorikt! Man lär sig mer än man tror genom att titta på andra som övar.

Efter att det var avklarat så var det dags för lunch, och sedan stannade några av oss kvar för att vara behjälpliga -gillar ordet..... när vår välstrukturerade lärare hade en utbildning med nya första hjälpare.

Det är så jävla (ursäkta ordvalet) kul att se dessa nya (för oss alltså) männskor, som kommer dit och inte riktigt vet vad som ska hända, de tvivlar på sig själva, och många funderar på att vända i dörren och gå ut igen.... Efter några timmar, när man frågar dem hur det känns, så är de alldeles lyriska! Det är det bästa de gjort, de vill absolut fortsätta som första hjälpare, och de har lärt sig massor! Det är faktiskt de vanligaste kommentarerna man får...

 

Maria

6 december 2008 19:25

Men det e klart dom vill fortsätta ingen har berättat om alla knäppa människor som är med som blir mordiska när dom inte ätit, knäppa när dom inte sovit och allmänt störda, men å andra sidan lär dessa nya också bli lite störda snart om dom ska umgås med er! :-P

 

Gabriella

7 december 2008 00:16

Minns mitt första möte. Precis som du beskriver det. Helt galet, skräckslagen och allt. Skrattar och skäms lite nu när jag hör er berätta om den första tiden där. Saker och ting förändras. Och nu går det inte en dag utan att jag tänker på er alla!

http://stjarnoga.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jaha, vad är nu detta? Jo, jag har bestämt mig, jag ska gå ner i vikt. Och nu är jag på gång. Vikten går neråt, kilo för kilo. Och jag ser ju nu att "fasen" det är inte så himskans långt kvar till målet. (ja, allt är ju relativt)   -Om j...

I höstas så plockade vi med oss alla mattor och sängkläder hem för tvätt, och nu var det dags för dammsugning och skurande av stugan. Samt att återställa de tvättade pryttlarna. En regnig dag ägnades åt städning och myspys. Så nu är den klar att anvä...

I dag packade jag in hunden och mig själv i bilen, och rattade iväg upp till stugan. Förra gången vi var dit, så tog vi oss inte in, för tjälen hade knuffat upp bron framför dörren.   Denna gång lyckades det bättre. Dörren gled upp så snällt.  ...

Jepps,FORTFARANDE! Var till min doktor i måndags, och tänkte att jag får väl en dos med antibiotika till, så blir det bra. Men se, jag har en ordentlig doktor, så han sa till sköterskan att hon skulle ta blodet jag hade kvar, och sedan så fick...

Jag hade ju förmånen att få ha två av mina älskade barnbarn här under deras påsklov. Och i vanlig ordning, så delade de med sig av små ilskna baciller innan de återlämnades hem till sin far. En veckas påskledighet förvandlades ganska snabbt till y...