För ganska många år sedan så ville en kompis att jag skulle följa med på en informationsträff för nya första hjälpare, samma kompis som fick upp mig i slalombacken.... den historien tar vi sen....

Tja, hon hade inte tid med det hela, men jag blev kvar....

Ärligt talat så hade jag nog ingen aning om vad jag gjorde där och då, men va f-n, jag brukar ju inte "hoppa av tåget när det startat".

Rätt vad det var så hamnade jag och några andra i Vännäs, på vår utbildning, som vi läste i internatform. Vi bodde där i en massa dagar, ca en vecka. Dag tre, var jag sååååå spyless, och irriterad på alla idioter till lärare, trött, ont i huvudet, Ni som känner mig, vet hur jag var om jag förklarar det med liknelsen: hungrig sur Åsa.... i två dagar!

Sedan vet jag inte om hjärnan la av helt, förmodligen så var det så....*skratt* men helt plötsligt så var det ju helt ok att vara där, lärarna var faktiskt inte alls såååå dumma i huvudet som de var för ett par dagar sedan....

Jag lärde känna en massa människor, som också utbildade sig till första hjälpare.

Men visst var jag väl lite avvaktande fortfarande och undrade hur man skulle kunna jobba med dessa människor, som jag aldrig skulle ha valt att umgås med privat.

Men som sagt, inte hoppa av det där tåget som går....

Jag var ute på uppdrag, lärde känna de andra första hjälparna, och visst, man måste inte älska ALLA, men man kan jobba ihop med de flesta.

I dag när vi är ute på fältet och jobbar, så litar jag helt och fullt på de allra flesta, och skulle lugnt lämna mitt liv i händerna på en del av dem. Och jag hoppas och tror att den tilliten är ömsesidig.

Detta förtroende har vuxit fram under åren, då vi har pratat, skrattat, gråtit, kramats, svurit, hållit om varandra bara för att det behövts just då, eller bara suttit tysta, för att just det har varit det vi behövt för stunden. Ofta har det räckt att bara veta att det finns någon i närheten, "i fall att".

När man är ute på längre uppdrag, så lever man, många gånger, så tätt inpå varandra, så jag tror att man ofta lär känna varandra bättre än en ny partner. I alla fall snabbare....

I bland har jag funderat på att sluta med detta, det är tungt och jag har kännt mig för gammal, men så rätt vad det är så tänker jag näääää. ett år till.....

Jag har nog inte sagt det till alla berörda, men jag tror nog ni vet vilka ni är, ni som jag VET finns där om när jag behöver er, ni som står där som en klippa under uppdragen, som jag kan vända mig till när jag tvekar, fast jag innerst inne vet...

Ett stort tack till er alla.

bamsekramar!

 

Gabriella

7 december 2008 00:14

Pröva du att sluta. Det går inte, och du F Å R inte! :) Såg ju hur bra det gick på LK när du "bara" skulle med ner en liten snabbis på stora scenen. Helt plötsligt så var du högst involverad. Och tusen tack för att du var där!

http://stjarnoga.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jaha, vad är nu detta? Jo, jag har bestämt mig, jag ska gå ner i vikt. Och nu är jag på gång. Vikten går neråt, kilo för kilo. Och jag ser ju nu att "fasen" det är inte så himskans långt kvar till målet. (ja, allt är ju relativt)   -Om j...

I höstas så plockade vi med oss alla mattor och sängkläder hem för tvätt, och nu var det dags för dammsugning och skurande av stugan. Samt att återställa de tvättade pryttlarna. En regnig dag ägnades åt städning och myspys. Så nu är den klar att anvä...

I dag packade jag in hunden och mig själv i bilen, och rattade iväg upp till stugan. Förra gången vi var dit, så tog vi oss inte in, för tjälen hade knuffat upp bron framför dörren.   Denna gång lyckades det bättre. Dörren gled upp så snällt.  ...

Jepps,FORTFARANDE! Var till min doktor i måndags, och tänkte att jag får väl en dos med antibiotika till, så blir det bra. Men se, jag har en ordentlig doktor, så han sa till sköterskan att hon skulle ta blodet jag hade kvar, och sedan så fick...

Jag hade ju förmånen att få ha två av mina älskade barnbarn här under deras påsklov. Och i vanlig ordning, så delade de med sig av små ilskna baciller innan de återlämnades hem till sin far. En veckas påskledighet förvandlades ganska snabbt till y...