Här lottas det ur en superfint garn, och jag vill ha det!

http://solfjader.blogspot.com/2010/01/garn-utlottning.html

 Om jag fick som jag ville, så skulle jag ha minst tre rum i huset till mina garner, ull, spinnrockar och vävstol, stickmaskin mm. Ja, ni vet, sådant där som är bra att ha tillgängligt, när lusten sätter in   

Men nu är det ju så att jag inte bor ensam i huset... Så jag får hålla till godo med att ha vävstolen i förrådet, fast där är så kallt så jag kan inte väva på vintern...

-synd om mig är det (kanske inte)

Och så har jag avdelat en del av vardagsrummet till mig själv. Ja, och så katten förstås...

En fåtölj, som står precis så att jag kan titta på TV samtidigt som jag stickar, utan att behöva vrida på huvudet -då kan man få ont i nacken! En hel bokhylla med garner, lite ull, och annat viktigt.

Här kommer då några foton av "det heligaste"

Katten, min fåtölj, och lite av "röran"

En del av garnerna som ligger i hyllan, lådorna, och några påsar med garn i

Ord är väl överflödiga?

När jag nu lika var "på G" så bidde det en stickpåse, och en neccesär också.   
Så skönt att bli av med lite "krafs" som legat länge, och som nu till och med kan användas om man vill...

    Bildbevis bifogas   

Stickpåsens mått ca: 35x45 cm

Neccesärens mått ca: 30x18.

Efter en låååång startsträcka. -Ja, den var nog närmare någon månad, än några dagar...

Men nu tog jag fram den, och vips så hade jag sytt ett etui till alla mina stickor, och insåg att cheesus vad många jumperstickor i storlek 3 och 4,5 jag har! Men bara ett ynka par i storlek 4...

Av strumpstickorna så fick inte alla vara med ens. Varför i allsindar ska jag ha sådana som jag inte använder i ett etui? De kan ju lika gärna få hamna på Kupan i stället. Där ska nog x antal av mina jumperstickor också få hamna, för när jag stickar något större, så använder jag helst rundsticka ändå.

Här kommer en bild på det nysydda fodralet, insidan av någon stuvbit från IKEA, och utsidan av en bit fuskmocka som låg hemma, banden att knyta ihop paketet med låg också o "bra å ha lådan", nåväl, jag blev nöjd med resultatet i alla fall.

Jag fryser!

När jag vaknade så tyckte jag att det kändes kallt inne, och jodå! Det var hela 16 grader inne. På med yllesockar och iväg in i pannrummet för att göra upp eld, tända värmeljus på toaletten, och lite överallt (mest för att jag ska kunna inbilla mig att det är helt ok med +16 inne)

In i vardagsrummet för att göra upp eld i öppenspisen också. Nu tror jag att det närmar sig +17  

Utomhus är det rena blidan nu, bara -22,5.

I förrgår så pendlade termometern mellan -30 och -32 hela dagen. Då nöp det bra i kinderna när man var ute.

I går så jobbade både jag och gubben förmiddag, det vill säga, jag jobbar allitd förmiddag och han går 5-skift. Men nu så passade våra tider på ett ungefär ihop, och med den väderlek som rådde, så ville ingen av oss köra den kalla volvon. Alltså samåkte vi till och från jobbet -praktiskt.

När jag plockat upp gubben efter jobbet så skulle vi åka och handla lite innan vi for hem, just då ringer min mobil, det är sonen som (tack och lov) var hemma : "mamma, det sprutar vatten ur röret i pannrummet. Vad ska jag göra?"

Det bidde ingen handling för oss... Vi åkte hem, systemet var tömt på vatten pannan kokade, elementen var iskalla. Gubben skruvade och pillade, knackade och svor. Men ingen värme i elementen...

Efter ett telefonsamtal till en rörkrökare, som verkligen INTE VILLE komma ut till oss i byn en fredag kväll (ja, det lät då så) och med lite felsökning per telefon, så skruvade gubben lite till, han pillade lite här och där på pannan, och hipps vipps så blev elementen varma igen! Det var en liten j-a sprint av något slag som hade hakat upp sig...

Allt detta hände efter en dag på jobbet som jag gärna hade varit utan också... Det började så bra med att kollegan jag skulle jobba tillsammans med inte dök upp på morgonen. Efter att jag jobbat i en och en halv timme, så ringer eländet för att tala om att han var sjuk... DÅ svor jag! Det var för sent att ringa ut någon annan på jobbet, som skulle vara klart om en timme. Så jag jobbade på, svetten rann ska jag säga. Men jag hann!

En kollega som jobbar på ett företag i samma byggnad kommer in till mig och talar om att "vi behöver hjälp idag" -kul. 
Då var flera i hennes "gäng" sjuka, och just i går hade de jättemycket jobb. Ja, sååå typiskt!

Väl inne på kontoret så satte jag mig med faktureringen som skulle göras, då fattas det (naturligtvis) flera fakturaunderlag. Hon som gör dem, sa att hon hade lämnat dem till chefen (som var ledig). När jag fick tag på den lediga chefen, så sa hon att hon inte hade fått pappren...

Vad gör man då? Jo man leker detektiv och letar upp gamla ordrar, gamla körlistor, gamla tidrapporter, och räknar! Jag satt halva dagen och jämförde gamla listor, mot de faktiska uppgifter jag hade (även om de inte var kompletta).

Räknade utt ett snitt, och drog av lite timmar och mil här och där. -Ja kunden ska inte behöva betala ett överpris.

Med facit i hand, så har vi nog förmodligen jobbat mååånga timmar gratis i december...Suck!

Just när jag är på väg till bilen, på väg hemåt, så kommer jag på att personalen som ska jobba helgen har ingen nyckel! Fler telefonsamtal, men det löste sig smidigt, då jag fick tag på en av kíllarna som ska jobba. Så jag svängde förbi honom och lämnade en nyckel i hans brevlåda.

Behöver jag säga att jag somnade ovaggad den kvällen?

Nu ska skogsmommo gå och lägga på mer ved.

så har det förra året både kommit och gått, och nu är det dags att ta itu med det nya.

För mig har det varit ett år fyllt med upplevelser och insikter -om allt möjligt. Ett år då jag har lärt mig mycket om mig själv som jag inte visste tidigare.

• En av de största händelserna var väl det nya barnbarnet, vars föräldrar tyvärr har den dåliga smaken att bo 35 mil från oss...Suck! Precis som dottern, så har den äldsta sonen valt att flytta tillbaka upp till Kiruna. Det är väl okej, men det känns bara så långt dit ibland.

• Det har hänt en hel del saker under året, bl. a. har jag -efter många långa dagar med både skratt och tårar, äntligen blivit färdig som utbildare   i första hjälpen inom Röda Korset. En resa som gett mig nya kunskaper, befäst de gamla kunskaperna och framför allt så har jag fått träffa en massa nya underbara människor under denna resa.
• Jag har också tagit beslutet att inte jobba mer som första hjälpare åt RK. Detta av flera olika orsaker, men framförallt just för att ha tid, ork och engagemang nog att utbilda andra människor i detta. Ett beslut kantat av mycket funderingar hit och dit, ni som läst mina tidigare inlägg känner redan till detta.
• Jag har hittat igen min gamla kompis "T"   som jag tappat bort under årens lopp, när livet kommit emellan. Vi har träffats 2 gånger under våren, och det kändes som om vi inte alls hade varit ifrån varandra i 15 år. Tänk så fantastiskt det kan vara med sanna vänner! Fast man inte träffas på evigheter, så finns man ändå på något vis där för varandra.
• På jobbet har jag fått lite nya arbetsuppgifter, inte av den betungande sorten, utan tvärtom. Mina leder ger sig ju, som bekant, till känna ganska ofta. Med stigande ålder, så kan jag ju inte påstå att det har blivit bättre -snarare tvärtom. Och nu har jag ett jobb dom innebär en del sittande bakom skrivbordet. Kanonbra!
  Jag har även fått ett större ansvar för mina arbetskamrater då jag sitter som samordnare mellan chefen och de på "golvet", gör scheman, fakturor och lite annat administrativt "pyssel"
• Tyvärr så har året också bjudit på sjukdomar,   massor av dem! Jag har nog aldrig någonsin varit så mycket sjuk som under 2009. Ständiga förkylningar och allergier som jag inte visste att jag hade, ja de har dykt upp nu.
  

  Men idag så tog jag med mig ett foto på min mormor, som ska fylla 95 om en månad. Det fotot har jag framför mig på skrivbordet. När jag tittar på denna underbara, starka kvinna, så tänker jag att; "kan hon, så kan jag!" Och genast känns det lite lättare att leva  
  Tänk vilket liv hon har haft, och aldrig har jag hört henne klaga. Jag ska skriva ett inlägg om henne och hennes liv någon dag, så får ni också läsa om denna underbara kvinna, som är min älskade mormor.

Nu ska jag återgå till mitt avlönade arbete, innan chefen sänker lönen för mig!

Kram på er alla, och sköt om er!